§. 13.
Dyrheten på dessa waror har på en kårt tid ansenligen stigit. I förra Seculo och början af detta, såldes en tunna råg til 6 à 9 daler, et lispund smör och talg til 3 daler, och så widare annat i proportion. För 10 à 20 år sedan rågen til 12 à 15, smör och talg til 6 à 9 daler; hwarigenom händt, at Finland då blifwit skattat för et Canaan, hwad lindrigheten at lefwa, och godt pris på åtskilliga waror angår. Men nu mera har denna ort begynt täfla i dyrhet med sielfwa Stockholm; så at, sedan sidsta ofriden och något förut, rågen icke kommit i Borgarens händer under 20, 24 à 30 daler tunnan, smör och talg under 12, 16 à 18 daler pundet, m. m. Orsakerne til sådan prisets owanliga resning, som sträcker sig til sielfwa Fastigheterna i Landet, så at man förr kunde köpa et Säteri med den summa, som et Frälsehemman nu kostar, och en gård i Staden med nu ärforderlig par års hyra, wore många och för widlöftiga at anföra, men skulle förtiäna sin särskilda afhandling. De fördela sig antingen i goda och hugneliga: dit man förnämligast kan föra folkets tilwäxt, i synnerhet wid nyttiga flögder i Städerne, samt en större i landet roullerande penninge-ståck. Eller ock i bedröfwelige och skadelige: dit infallne miswäxts år, en owanlig brist på foder nu några år bårtåt, med mera böra föras, och i synnerhet den så här, som annorstädes tiltagande öfwerflöden. Denne war wäl icke hos wåra Fäder aldeles obekant. Huru högt den stigit för 100 år sedan i denna wår Stad, ses af den stadga och inskränkning, som Borgmästare och Råd warit twungne, at däruti göra 1648 den 4 October, och hwilken General-Gouverneuren och Riksdrotsen Gref BRAHE confirmerat, som Gudelig, skälig och nyttig, samt lag och förfallen god sedwana efterföljande. De klaga därti, at misbruk med stor och onödig bekostnad, wid bröllop och slike ölgärder, göres af rika och oförmögna utan åtskilnad; hwarföre de ibland annat stadga, at, när Borgmästare bröllop wil göra, han får biuda 50 par både män och qwinnor, undantagnom Åmbetsmännom; bruka 9 rätter i en anrättning, och skänka hwad slags drycker, som behagas. En Rådman skulle blifwa lofligit, at biuda 45 par, bruka 9 rätter och skänka främmande slags drycker. En förnämlig Borgare eller Handelsman 40 par, 9 rätter, och bruka öl, franskt och spanskt win. En Borgare af ringare förmögenhet och de förnämste af Handtwärkare medgifwes, at biuda 30 par, 7 rätter, och skänka finskt öl och franskt win. Gemene Stadsens Inbyggare och oförmögne Ämbetsmän tillåts at biuda 20 par, 5 rätter, men inga andra drycker än finskt öl. Hwaraf, och det mera, bemälte författning innehåller, skönjes, huru högt misbruket förut måste hafwa hunnit. Men detta deras öfwerflöd infant sig allenast wid få och besynnerliga tilfällen, och war altså mindre känbart och skadeligit, än när det fått besmitta hela lefnadsarten. Gull, Jouveler, Silfwerbolkar, Sammet och Siden, woro ock då hos de förmögnare icke sällsynte; men alt så inrättat, at det kunde gå i arf, och nyttias flere leder igedom.
Följande paragrafen.
Föregående paragrafen.
Innehållet.
Tillbaka till historiasidorna.
Takaisin historiasivuille.
Back to history pages.