§. 11.

Den inrikes handeln drifwes mäst på Stockholm, dit i synnerhet spanmål, victualie-persedlar, och en ansenlig myckenhet lärft, öfwerföres, hwad nämligen til Stadens egit behof icke åtgår, eller af råg och korn til Skär-Allmogens lifsuppehålle här försäljes. Härtil, samt til nödige warors återhämtande, finnes nu ej mer, än 9 à 10 fartyg och skutor, i stället för 15 à 20 fartyg förut warit i gång, sedan brist och owanlig dyrhet å warorne, i synnerhet efter senaste ofredstiden, här yppats. Ibland desse finnes et och annat så beskaffat, at det äfwen til utrikesseglation kunde nyttias. Men icke månge särskilte Skeppare, Styr- och Båtsmän finnas til desse fartyg, utan de föres mästedels af Borgerskapet sielf, deras Drängar och Passagerare, som derwid äro wane. Spanmåls utförseln til Stockholm stiger wanligen, då GUD wälsignar landet, til 3 à 4000 tunnor och därutöfwer. Kött, fläsk, smör, talg och andre fetalie-waror til mycket olika tunne- och pund-tal, alt som året är til. Lärfts tilwärkningen har här förr stigit til utskeppning å Stockholm årligen öfwer 100000 alnar, med dräll och blaggarn sammanräknat, utom Stadsens egen och Skär-Allmogens förnödenhet, såsom år 1736, 38 och 39. Men i desse senare åren, för linwäxtens misstrefnads skul, allenast til 60 à 70000 alnar. Dock i detta år har redan til Stockholm med wårresan blifwit affört 70380 alnar, hälften lärft och hälften blaggarn, utom det än med sommar- och höst-resan ske kan.

§. 12.

Denna Stadsens Borgerskap plägar biwista 24 Marknads- och Bytes-platser med Allmogen, af hwilka en del äro ansenlige, där Oplands Allmogen och Skärmannen med sina waror kunna mötas. Staden äger sielf trenne Marknader, som begynnas den 19 Januarii, den 18 Junii samt den 8 Septemb. Utom den nyligen, genom Kungl. Resolution af den 6 Aug. 1748. hitflyttade Nummis marknaden på Fetetisdagen. De förnämsta waror och Landt-producter, som på desse marknader wankas, och dess emellan af Allmogen, ofta alt ifrån Carelen och Sawolax, hitföras, äro: spanmål, råg, korn, hwete, hafra, miöl, lin, hampa, träwaror och garn, allehanda nätta och artiga träkäril, som de Letala, Pyhämä och Nykyrkoboer, 6 à 10. mil härifrån, göra; tunnor, som förnämligast i Pöitis Sokn, 3 à 4 mil från Staden, förfärdigas; näfwer, från Lundo, Pöitis och St. Mårtens Soknar; bast, ringa skinwaror och willebråd, slaktboskap af större och mindre art, hudar, kött, fläsk, smör, talg; fiskwaror af gäddor, strömming, abbor, sik, lax, braxen, id, giös, litet torsk. wasbuk och muikromm. Tiära inhämtas från Ruowesi Sokn, samt Kiulo och Säkylä Pastorater, men föga til större ymnoghet, än Stadsens inwånare til egna nödtorfter behöfwa. At quantiteten af införseln måtte någorlunda kunna rönas, wil man anföra, at här årligen skal inflyta 18 á 20000 tunnor spanmål, förutan Crono och Academie spanmålen men at den ifrån Augusti månad förledit år, til sidstledne Martii månad, warit af råg 13963 tunnor, rågmiöl 1771 tunnor, korn 2936 tunnor, malt 2359 tunnor, hafra 235 tunnor, smör 3052 lispund, talg 749 lisp. oxar 555 stycken, kor 704 st. stutar 912, qwigor 821, kalfwar 754, får 616, och så widare. Däremot har Cronan af spanmål och miöl redan i år ophandlat öfwer 5000 tunnor, utom det, som til Skär-Allmogen kan wara försåldt; och med wårresan år utskeppat 1615 lispund smör, 505 lisp. talg, och så widare af victualie-waror.

Följande paragrafen.
Föregående paragrafen.
Innehållet.

Tillbaka till historiasidorna.
Takaisin historiasivuille.
Back to history pages.