Gabriel Rein: Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag, Helsingfors, J.C. Frenckell & Son, 1838:

D e t  K e j s e r l i g a h u s e t   o c h
h o f s t a t e n.

Alla ur lagligt och af Kejsaren erkändt äktenskap, af Kejserligt blod, födde personer räknas till medlemmarne af den Kejserliga Familien. Titel af Storfurstar eller Storfurstinnor af Ryssland, samt epithetet Kejserlig Höghet tillkommer alla söner, döttrar, barnabarn, barnabarns barn och barnabarns barnabarn till någon regerande Rysk Kejsare. Thronföljaren erhåller dessutom benämningen Caesarevitsch, Caesarernes Son, Kejsarenes ättling; dock kan denna Titel, enligt Kejsarens godtfinnande, äfven tilläggas andra medlemmar af det Kejserliga huset, såsom belöning och utmärkelse för särskilta bedrifter. Alla de personer af det Kejserliga huset, som stå i fjermare skyldskap än barnabarns barnabarn till en Rysk Kejsare få epithetet af Furstar och Furstinnor af Kejserligt blod, och Titel: Höghet. Det Kejserliga husets samteliga medlemmar hafva rummet näst efter Kejsaren och Kejsarinnan; inom dem sjelfva ger åldern af den familjegren de höra till företrädet, inom familjegrenen den personliga åldern. Fremmande prinsar, som genom gifte blifva beslägtade med det Kejserliga huset, bibehålla den dem egna rang; arftagaren till en Konungathron näst efter Rysslands Thronföljare; en furstelig person med epithetet Konglig höghet anses lika med Kejserliga Högheter, prinsar af lägre regerande hus lika med Furstarne, af Kejserl. blod. Utom Thronföljaren, som blir myndig vid sexton år, uppnå alla andra medlemmar af det Kejserliga huset myndig ålder efter tillryggalagde 20 år, eller, om de förut träda i gifte, på bröllopsdagen.

Till den Kejserliga Familiens underhåll äro ett antal jordagods, under namn af appanagegods, äfvensom ett genom inkomsterne af desamma besparadt penninge capital anslagne; hvarjemte äfven Riksskattkammaren bidrager till detta behof. Af dessa tillgångar erhålla de manliga medlemmarne af huset ett årligt anslag för hela sin lifstid, de qvinliga så länge de ogifta förblifva, enär de träda i gifte utstyrsel och i händelse de blifva enkor en pension. För Kejsaren och hans hofhållning finnes ej något visst anslag bestämdt, emedan det beror på honom att efter behof bestämma det; så finnas icke heller de Thronföljaren, efter uppnådd mogen ålder, tillkommande summorna uppgifna, men för de öfriga Kejserliga personerne äro följande stadganden gällande: Kejsarinnan uppbär 600,000 Rub. Banco Assignationer, hvilken summa hon äfven under enkoståndet bibehåller så länge hon är bosatt i Ryssland; lemnar hon rikes minskas den till hälften. Hvart och ett af de Kejserliga barnen får, under sin minderårighet, 100,000 Rub. årligen; Thronföljaren under samma tid, utom underhållet för hofstaten, 300,000 Rub. Thronföljarens gemål vid sitt inträde i gifte 150,000 Rub., under sitt enkostånd, utom underhåll för sin hofstat, 300,000 Rub. Thronföljarens barn under sin minderårighet, eller intill dess de träda i gifte, hvart 50,000 Rub. I utstyrsel få Storfurstinnor som äro döttrar eller barnabarn till en Kejsare, 1 Million Rub.; barnabarns barn och deras döttrar 300,000 Rub., Furstinnor af Kejserligt blod 100,000 Rub. Alla dessa nu uppräknade summor böra utgå ur Riks-Skattkammaren; men underhållet för Thronföljarens barn, äfvensom andra Storfurstar och Furstar af blodet med deras gemåler och barn, samt Storfurstinnor och furstinnor, sedan de uppnått myndig ålder, utgår ur appanagegodsen och de ur dem uppburna summorne, sålunda att hvarje myndig Kejserlig Son, med undantag af Thronföljaren, erhåller 500,000 Rubel, deras gemåler 60,000 Rubel, hvilken sednare summa de äfven såsom enkor bibehålla; Kejsarens döttrar ifrån det de blifvit myndiga tills de blifvä gifta få 150,000 Rubel; Kejsarens barnabarn af begge könen, prinsar så länge de äro omyndiga och prinsessor tills de blifva gifta 50,000 Rub., efter vunnen myndig ålder prinsar 500,000 R., prinsessor tills de blifvå gifta 150,000 R. Barnabarns gemåler 60,000 Rub., äfven sedan de blifvit enkor. Omyndiga barnabarns barn 30,000 Rub., myndige af mankönet jordagods med 30,000 Rub. i årlig inkomst och ett penningeanslag af 150,000 Rub., deras gemåler 30,000 R. Myndiga barnabarns barn af qvinnokönet 50,000 R. Barnabarns barnabarn underhållas i sina omyndiga år af sina föräldrar, vid uppnådd mogen ålder få sönerne 100,000 Rub., döttrarne 25,000 Rub. årligen. Aflägsnare afkomlingar af det Kejserliga huset erhålla , sedan de hunnit till myndiga år, furstarne 50,000 och furstinnorne, så länge de förblifva ogifta, 10,000 Rub. Furstarnes af blodet gemåler uppbära likaledes 10,000 R. hvilken summa de äfven under enkoståndet bibehålla. I allmänhet gäller dock den regeln att de åt Storfurstars och Furstars enkor bestämda pensionerne till sitt fulla belopp endast utgå så länge de vistas i Ryssland, lemna de riket minskas pensionen till en tredjedel af det bestämda beloppet.

Hvarje person af det Kejserliga huset som önskar träda i äktenskap, bör dertill hafva Kejsarens samtycke; en annorlunda ingången äktenskaplig förening anses för olaglig. Äktenskap emellan en prins af det Kejserliga huset, som äger rättighet till thronföljd, med en person af fremmande trosbekännelse afslutas ej förr än den sednare antagit den Grekisk-Ryska läran. Ingår en medlem af den Kejserliga familien äktenskap under sitt stånd [съ лицемъ неимѣющимъ соотвѣтственнаго достойнства] d. ä. med en person, som ej hörer till något regerande hus [къ царствующему или владѣтельному дому], så förvärfvas åt den sednare ej de det Kejserliga husets medlemmar tillkommande rättigheter.

Alla minderåriga medlemmar af den Kejserliga Familien stå under förmyndarskap, och äga föräldrarne vid sin död, med Kejsarens samtycke, förordna en förmyndare för sina barn. Saknas ett sådant förordnande tillsattes förmyndaren af Kejsaren, med fullmakt att efter sitt godtfinnande förvalta den omyndiges egendom. Efter uppnådd myndig ålder tillträder hvar och en sjelf förvaltningen af sin egendom, biträdes dock till 25 års ålder af en af Kejsaren tillförordnad Curator, och får ägaren utan curators samtycke hvarken försälja eller förpanta sin fasta egendom.

Uti Kejsarens närvaro blifva den Kejserliga familiens medlemmar högtidligen myndige förklarade, vid hvilket tillfälle de aflägga och underskrifva en ed, deri de låfva trohet mot den regerande Kejsaren och fäderneslandet, äfvensom mot lagen om arfsföljden och den stadgade familieordningen. Denna af dem undertecknade ed förvaras i Riks-Archivet, med andra det regerande huset rörande handlingar.

Den fasta egendom personer af det Kejserliga huset få äga, kan vara af fyra slags 1) dem personligen tilldelta appanagegods; 2) genom arf erhållna appanagegods; 3) andra arfgods; 4) sjelfförvärfvade gods. Egendomsrätten öfver appanagegods lider den inskränkning att de ej få efter behag bortbytas och säljas. Ifrån appanagegods erläggas samma utskylder och onera till kronan, som ifrån adeliga jordagods. Hvarje person af det Kejserliga huset får förvärfva all slags jord, och dermed enligt lag förfara. Samma rätt tillkommer äfven utländska prinsar, som ingått äktenskap med Ryska prinsessor, i händelse de äro bosatte i Ryssland; flytta de ur riket böra godsen försäljas. Dock får, med undantag af Enke-Kejsarinnor och Thronföljares enkor, ingen ifrån Ryssland utföra större capital än En million Rubel, ädla stenar och annan lösegendom dock oberäknade.

Kejsarinnan äger, äfven under sin gemåls lifstid, förordna om sin fasta och lösa egendom; saknas ett sådant förordnande vid hennes frånfälle, så tillfaller egendomen, enligt lag, hennes döttrar och yngre söner; den äldste sonen, som Thronföljare, ärfver ej. Sammalunda förhålles med arf efter Enke-Kejsarinna. Likasom Kejsarinnan, äger äfven hvarje annan person af den Kejserliga familien förördna om sin qvarlåtenskap, om såväl appanage- som andra gods, och derpå förskaffa sig Kejsarens sanction; saknas ett sådant testamente, eller har det ej vunnit Kejserlig bekräftelse, går egendomen i arf efter beståndande lagar.

Tvister om egendom, tillhörande den Kejserliga familien, afgöras vid Rikets allmänna domstolar, i enlighet med den beståndände rättegångsordningen; med appanagegods äger samma förfarande rum som med kronogods, dock kan intet appanagegods lagligen fråntagas dess ägare förr, än Kejsaren bekräftat en sådan åtgärd.

Den regerande Kejsaren bör vördas som det Kejserliga husets öfverhufvud, och är dess ständige vårdare och beskyddare, hvarje medlem af huset är honom, såsom husets hufvudman och sjelfherrskare fullkomlig vördnad, lydnad, hörsamhet och undergifvenhet skyldig. Som obrottslig underpant för alla åt hvarje medlem af Kejsarehuset förlänade företräden, ålägges dem en fredlig sammanlefnad och bibehållande af lugn och enighet inom familien. Bryter någon häremot, äger Kejsaren magt skilja den olydige ifrån de honom af lagen tillagde rättigheter och med honom såsom en ohörsam förfara.

Den Kejserliga Hofstaten står under Ministerns för Kejserliga huset tillsyn, är talrik och lysande, samt indelas i sju staber, för hvilka år 1836 stödo i spetsen: tvenne Öfverkammarherrar, tvenne Öfverhofmarskalker, tvenne Öfverstallmästare, tvenne Öfverjägmästare, en Öfverhofmästarinna, en Öfvermunskänk och en Öfverhofmästare. Till hofstaten höra vidare Kammarherrar (år 1836: 166), General-Adjutanter, Flygeladjutanter, Statsdamer, Kammarjunkare, Hoffröknar, och en mängd tjenstemän och betjente. Under Kejsar ALEXANDERs första regeringsår uppgick hofbetjeningens antal till 3858 personer och hofvets underhåll besteg sig till 3,368,800 Rub. B. A., dess nuvarande personal och underhållskostnad känner man ej. Bland det Kejserliga hofvet omedelbart underlydande förvaltnings-auctoriteter böra nämnas: Appanage-Departementet, hvilket har sig förvaltningen af appanagegodsen ombetrodt; och det Kejserliga Cabinettet som ombesörjer Kejsarens privat-ärender, förvaltar den Kejserliga handcassan förbehållna medel, har tillsyn öfver åtskilliga Kejsaren specielt tillhörande bergverk, fabriker, manufacturer, m. m.
Elektronisk form: Pauli Kruhse (2009).

Föregående sida | Innehållet | Följande sida