Gabriel Rein: Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag, Helsingfors, J.C. Frenckell & Son, 1838:

Kejsaren.

Till sin form är det Ryska riket en oinskränkt monarchi och dess Beherrskare den enda källan till all magt och lag ej mindre i verdsligt än andeligt hänseende; han äger sålunda den högsta lagstiftande, verkställande och domaremagten. Lagen säger härom: Императоръ Всероссiйскiй естъ Монархъ самодержавный и неограниченный. Arfsföljden höjer honom genast på sin företrädares dödsdag på thronen, utan att han nödvändigt behöfver låta kröna sig; denna ceremoni är dock sedvanlig och förrättas i Moskva; äfvenså är hyllningen genom provinsernes deputerade öflig. I Manifestet hvarigenom Kejsaren kungör sin thronbestigning, bör också den lagliga thronarfvingen nämnas, om en sådan finnes, och trohetseden aflägges ej mindre för Kejsaren än Thronföljaren. Kejsaren blir myndig vid 16 års ålder. Under hans minderårighet förvaltas förmynderskåpet i den ordning och på sätt som den föregående Kejsaren derom förordnat, men i händelse ett sådant förordnande saknas, tillfaller styrelsen och förmynderskapet den minderåriges far eller mor, [likvist ej dess stjufföräldrar], och i brist på sådana, den närmast till thronföljd berättigade myndiga manliga eller qvinliga slägtingen. Regentskapet under minderårigheten och förmynderskapet öfver den omyndiga Kejsaren kunna äfven skiljas och hvardera öfverlemnas åt särskild person. Lagliga hinder att blifva styrande och förmyndare äro sinnessvaghet, om den också blott tidtals inträffar och inträde i nytt gifte, i händelse regenten eller förmyndaren är enkling, Regenten får sig till biträde i regeringsärender ett styrelse-råd [совѣтъ правительства], bestående af sex personer, hvilka ibland de tvenne första rangclasserne väljas af Regenten sjelf; och kunna uti detta regerings-råd äfven myndiga. manliga personer af den Kejserliga familjen, utöfver de sex bestämda Ledamöterne, deltaga. Alla regeringsärender, som annars bero på Kejsarens omedelbara afgörande, böra i styrelse-rådet behandlas, men med sjelfva förmynderskapet öfver den omyndiga Kejsaren har Rådet ej att befatta sig. Regenten har votum decisivum.

Kejsarens vanliga Titel är: Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, m. m.; den utförliga Titeln uppräknar de fleste till Riket hörande länder och lyder: Af Guds hjelprika nåd, Vi, N. N.Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, [Божiею поспѣшествующею милостiю, Мы, N. N. Императоръ и Самодержецъ Всероссiйскiй], Moskva, Kiev, Wladlimir och Novgorod, Tsar af Kasan, Tsar af Astrachan, Tsar af Polen, Tsar af Sibirien, Tsar af den Tauriska Chersonesen [Krimska halfön]; Herre till Pskov och Storfurste till Smolensk, Litthauen, Volhynien, Podolien och Finland, Furste till Estland, Lifland, Kurland och Semgallen [östra hörnet af G. Kurland], Samogitien [en del af det fordna Litthauen, norra delen af G. Wilna], Bialystok, Karelen, Tver, Jugorien [fordom det land, som ligger vid Obiflodens nedre lopp, hvarest Wogulers, Obiska Ostjakers och Ungrers förfäder bodde], Perm, Wjätka, Bulgarien [Bulgarernes gamla fädernesland, vid Wolgas venstra strand, der Kama faller deri, i G. Kasan] o. a. länder; Herre och Storfurste af Nedre Novgorod, Tschernigov, Rjäsan, Polozk, Rostov, Jaroslav, Beloe Osero [nordöstra delen af G. Novgorod], Udorien [omkring floden Udor i G. Wologda och Archangel], Obdorien [Vid Obis mynning], Kondinien [vid floden Konda som faller i Irtisch], Witebsk, Mstislavl [en ort i G. Mohilev, fordom hufvudstad för ett eget furstendöme] och hela norra sidan; Herrskare och Herre öfver Iberien, Kartalinien, Grusien, Kabardien [alla i Kaukasien] och Armenien; de Tscherkessiske och bergfurstars [i Kaukasus] m. fl. Arffurste och Herre; Arfvinge till Norrige, Hertig till Schlesvig-Holstein, Ditmarsen och Oldenburg &c. &c. &c. Den sista tillsatsen om Norrige m.m. har numera blott historisk betydelse: Hertig Carl Fredrik af Holstein-Gottorp, Carl XII:s systerson, ägare till en del af Hollstein och norra delen af Ditmarsen, hvilken genom freden i Stockholm, mellan Sverige och Danmark, den 14 Junii 1720, förlorat sin andel af Schlesvig, men icke afsagt sig hvarken anspråken på detta land, eller den hans hus, enligt äldre traktater, tillkommande arfsrätt till Norrige, i händelse det Danska regerande huset doge ut, blef år 1725 förmäld med PETER den Stores dotter Anna Petrowna, och lemnade ej mindre dessa sina anspråk, än sin andel i Holstein och Ditmarsen i arf till sin son, sedermera Kejsar PETER III, hvilken upptog dem i den Ryska Kejsaretiteln. Under Kejsarinnan CATHARINA II afslöt dock dåvarande Storfursten PAUL år 1773 ett fördrag med Konung Christian VII i Danmark, deri han afsade sig sina anspråk på Schlesvig och afträdde sina andelar af Holstein och Ditmarsen, hvaremot han af Danmark erhöll grefskaperne Oldenburg och Delmenhorst, hvilka han åter 1776 skänkte åt Biskopen i Lübeck Fredrik August, som härstammade från den Holstein-Gottorpiska yngre linien, och tillträdde dessa länder som hertigdöme. — Kejsarinnans Titel är lika med Kejsarens.

Riksvapnet är sedan Storfurst IVAN WASILJEVITSCH I:s tid, eller sedan år 1497, de Grekiska Kejsarenes fordna vapen, en fläckter, med tre kronor krönt svart örn, med röd näbb, röda fötter och utbredda vingar, i gyllene fält. Örnen håller i högra klon en gyllene spira och i den venstra det gyllene riksäplet. Anledning, att antaga det Grekiska vapnet, gaf den omständighet att Ivan var gift med den sista grekiska Kejsarens Constantin Palaeologi brordotter Sophia. Vapnet har dock undergått några förändringar. På bröstet befinner sig i rödt fält Storfurstendömet Moskvas gamla vapen, den helige martyren och segervinnaren Jöran [святый Великомученикъ и Побѣдоносецъ Георгiй] i silfver-harnesk, på en hvit häst, genomborrande draken. På hvardera vingen befinnas tre andra vapensköldar; till höger: Tsardömet Astrachans [ett horizontelt sväfvande, af en Kejsarekrona betäckt blankt svärd i blått fält], Storfurstendömet Novgorods [en gyllene länstol med röd dyna, hvarpå en spira och ett kors ligga? öfver länstolen en ljusstake med tre brinnande ljus, på sidorna tvenne stående björnar, allt i blått fält], och Storfurstendömet Kiews [Erke-Engelen Michaël, silfverbeklädd, hållande i högra handen ett gyllene svärd, i venstra en guldsköld, i blått fält]. Till venster: vapnen af Tsardömet Sibirien [tvenne mot hvarandra upprättstående vargar, hållande med ena framtassen en krona öfver sig, och med den andra en båge, hvarigenom tvenne korsvis lagde pilar äro stuckna]; Tsardömet Kasan [en upprätt stående, krönt, svart drake med röda vingar i silfverfält]; och Storfurstendömet Wladimir [ett upprättstående krönt, gyllene Lejon, hållande ett silfverkors i framramarne, i rödt fält]. Till följe af en ukas af d. 15 Sept. 1832 bör, enär de i Kejsaretiteln uppräknade Tsardömens vapen i Riksvapnet af bildas, äfven Tsardömet Polens vapen der inrymmas. I nyare af bildningar finner man äfven Kasans, Astrachans och Sibiriens vapen på högra vingen, och på den venstra i öfversta fältet en hvit, krönt enkel örn i rödt fält, i mellersta en fläkter örn i guldfält med ett åttkantigt kors i bröstskölden och i nedersta ett upprättstående lejon med svärd i högra och en nedböjd sabel i venstra framramen, hvilka sköldar torde föreställa Polens, Tauriens och Finlands vapen (?). Vapnet betäckes af en konglig krona och omges af St. Andreae Ordens ked.
Elektronisk form: Pauli Kruhse (2009).

Föregående sida | Innehållet | Följande sida