täders och orters beskrifningar kunna wara tväggehanda. Antingen kan man i dem utföra, huru wåra förfader lefvat; eller ock, huru vi lefva, och hvad hopp vi lämne efterkommanderne, at kunna lefva efter oss. Man kan antingen endast afskildra privilegier, hus och gator, eller ock tillika, huru de brukas och användas. Antingen kan man lysna til de gamlas härfärder och vapnebrak; eller til vår tids fredsidrotter och slögdeslammer. Med et ord: sådane afhandlingar fördela sig i historiska och œconomiska. Jag kan ej neka, at de förre äro artiga, men de senare äro dock nyttigare. Sedan vi, i en wälsignad stund, begynt wara omtänkte på wår hushållnings ophielpande, har den delen, som angår Landtbruket, icke allenast rönt mycket bistånd och förbättring, utan ock, så wäl hela Provinciers som enskylte Soknars lefnads och näringssätt äro, til almän båtnad, omständeligen beskrifne. Den andra delen, som innefattar Stadslefnaden, har icke heller trutit skötsel och wård; utan ger allestädes hugneliga wedermålen, at en förbättrad hushållning jämwäl der wunnit burskap. Wi sakne icke heller beskrifningar öfver Städerne i wårt k. Fädernesland, så de större som de mindre. Ibland dem har ock Åbo haft den lyckan, at af nu warande Biskopen i Skara, Hogwördige Herr Doctor DANIEL JUSLENIUS, i en Academisk Disputation, hållen den 12. Maji 1700, warda wäl aftagen. Men at förtiga, det desse arbeten merendels äro på Latin sammansatte, hafwa de ock, som til största delen utgifne, förr än wi fått oplysta ögon därom, hwad makt hushållningen påligger, förnämligast at sysla med ålderdomens minningsmärken och de gamlas äfwentyr; så at ännu knapt en eller annan Stad blifwit i sär och omständeligen til sit folks mängd, rörelse och näringar, någorlunda beskrefwen. Icke heller hafwa utlänningarne i beskrifningarne öfver sina Städer fäst häruppå sit hufwudögnamärke, utan stadna de i fornmål och prunkande afritningar på hus och bygnåder. Jag har, bewågne Läsare, tagit mig före, at i dessa blad ådaga lägga Åbo Stads Inwånares antal, Närings-sätt, Manufacturer, in- och utgående Waror, med mera, som Hushållningen tilhörer. Hwarjemte jag dock utber mig frihet, at få i förbigående omröra några historiska, i synnerhet Politiens öden beträffande omständigheter. Detta ämnet fordrar diupare insikt än jag äger, andre kunskaper: än dem jag idkat, och flere hielpredor, än dem jag kunnat få tilgång til. Hufwudsaken, som förhindrat sådane arbetens fullkomlighet, har redan MORHOF optänkt T. III. L. III. c. 1. §.1. Ingen banad wäg har jag heller haft på et så widlöftigt fält at rätta mig efter, hvaraf kunnat hända, at jag fäst opmärksamhet på mindre nödige omständigheter i och låtit däremot angelägnare gömma sig undan min åsyn. Sakernas myckenhet har ock icke tillåtit mig, at wara sårgfällig om ordens prydelighet. När til alt detta kommer, at närwarande tankeförsök är det första, som på modersmålet wid denna Kungl. Academien framkommer, och det i hushållningen, som hvarje på sit sitt tror sig utan lärdom wäl förstå, har jag lätt wid, at föreställa mig det samma ödet, som den har, hwilken bygger in wid ländswägen, som icke plågar sakna allehanda domare. Men det upmuntrar mig, ehuru litet jag kunnat komma tilwäga med, at jag dockwet, at et ofulkomligit utförande, ja at blotta upsåtet, winner de rättsintas och skarpsyntares milda omdömme och benägna öfverskylande.

Följande paragrafen.
Innehållet.

Tillbaka till historiasidorna.
Takaisin historiasivuille.
Back to history pages.