Gabriel Rein: Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag, Helsingfors, J.C. Frenckell & Son, 1838:
II. Presterskapet. Dess medborgerliga ställning afhandlas i sammanhang med framställningen af religionsförhållanderne.
III. Borgerskapet eller stads innevånare (городскiе жители). Invånarene i hvarje stad utgöra en inom sig sluten samfällighet, municipalitet, och räknas till dem: 1) alla i längre tid der bosatte, der födde eller dit flyttade; 2) alla som der äga gård, åbyggnad, tomt eller jord; 3) alla der i handelsgille eller handtverksskrå inskrifne; 4) alla som beklädt någon municipal-befattning, af staden åtnjuta lön, eller för staden bära någon tunga. I inskränktare mening förstås med stads innevånare: 1) Det i gille inskrifna köpmanskapet, samt hedersborgare; 2) det lägre borgerskapet (мѣщане или посадскiе); 3) handtverkare eller skråborgare. Personer af dessa tre classer utmärkas företrädesvis med benämningen borgare (граждане). — Borgare äga att förvärfva hus och all slags fast egendom i städerne, åbyggnader och economiska inrättningar (домашныя заведѣнiя) på landet, äfvensom jordagods utan lifegna (незаселенныя земли). Jord med lifegna får blott med det förbehåll till borgerlig försäljas, att säljaren genast flyttar inbyggarene till annan jord, eller säljer dem till adelig person; har sådant inom ett år efter handelns afslutande icke skett, tillfalla inbyggarene kronan, och flyttas på dess jord. Hafva adeliga gods med lifegna genom arf tillfallit borgerlig person, böra de inom ett halft år till frälseman föryttras. Borgare äger vidare anlägga fabriker och manufacturer, idka handel och näringar, åtaga sig entreprenader, allt enligt bestämda, för de olika borgareclasserne skiljda begränsningar och föreskrifter. I borgareståndet få, under iakttagande af lagliga stadganden, alla till val af lefnadsyrke berättigade personer inträda, och räknas en borgares hustru och lagliga barn tillsamma stånd, och njuta samma rättigheter som borgaren sjelf. Borgerskapet äger, till lagenlig öfverläggning om sina gemensamma angelägenheter, på vederbörlig kallelse, sammanträda, och uti det allmänna bästa rörande ärender, göra hemställan hos Gouvernementets styresman. Hvart tredje år sammanträder borgerskapet till val af municipal-embetsmän. I dessa öfverläggningar få deltaga alla verkeliga välfrejdade borgare, som uppnått 25 års ålder och äga ett capital, hvars ränta minst bestiger sig till 50 Rub. Banco Assignationer. Ett utskott af borgerskapet bildar stads-deputations-comitén (городское депутатское собранiе), som utgöres af stadens styresman, dess äldste och deputerade. (Tillägg i rättelser: Hvad på detta ställe ofullständigt och mindre riktigt finnes anfördt om städernes styrelse, omtalas utförligare och mera riktigt sid. 145 f.) Styrande auctoriteter äro för hufvud- och folkrika städer: stadsråd och handels - deputationer, (городскiя думы и торговыя депутацiи.); i de mindre rådhuset (ратуша). I spetsen för municipalitetet stå en eller flere borgmästare, hvilka biträdas af rådmän. Städernes samhällen äga egendomsrätt öfver desamme dels af regeringen tillagde, dels genom köp förvärfvade jordstycken, skogar, qvarn m. m. Inga onera och utskylder, utom de i lag stadgade, få, utan af Kejsaren egenhändigt undertecknad befallning, någon stad påläggas. Borgare-privilegier förloras genom sådana brott, som, enligt hvad förut uppgifvet är, hafva förlust af adelskap till följd. Borgare dömmas i första instans endast af personer hörande till deras stånd; och äger borgaresamfundet ur sin gemenskap utesluta och till rekrut eller kronans colonier i Sibirien aflemna genom brott eller nesligt uppförande ovärdig medborgare.
Den anseddaste class af borgare utgör det, genom ukas af d. 10 (22) April 1832, inrättade Hedersborgerskapet, (почетное гражданство), hvars privilegier antingen kunna vara personliga eller ärftliga. Rätt att blifva personliga hedersborgare hafva: 1) personer som från något Ryskt Universitet kunna uppvisa betyg, att nöjaktigt hafva slutat sin studii-curs, eller att hafva förvärfvat sig titel af verkelig student eller candidat; 2) konstnärer af fritt stånd, som antingen vid konstakademien i St. Petersburg fulländat sina studier, eller öfver derstädes aflagda tillfredsställande prof kunna uppte bevis; 3) utländske lärde, konstnärer, handlande, capitalister och innehafvare af större fabriker och manufacturer. Ärfteliga hedersborgare äro genom sin födsel barn af personliga adelsmän. Rätt att blifva ärftliga hedersborgare hafva: 1) Köpmän, då de erhållit Commerce-råds eller Manufactur-råds titel, eller blifvit benådade med Rysk orden, eller ock i 10 år utan af brott hört till första, eller i 20 år till andra gillet; 2) personer, som utmärkt sig i vettenskaper eller konster såsom: a) sådana, hvilka vid något Ryskt Universitet erhållit Doctors- eller Magister-grad; b) konstnärer, enär de i 10 år af Konstakademien innehaft diplom och af ministerium till hedersborgare föreslås. 3) Utländske lärde, konstnärer, capitalister och fabriks-innehafvare kunna, sedan de i tio år varit personliga hedersborgare, i händelse de vilja blifva Ryske undersåter, få ståndet sig ärfteligt tilldeladt; vilja de ej svära Rysk undersåte-ed, kan detsamma mot ofvannämnde vilkor öfverföras på deras barn. Hedersborger-skapets rättigheter äro: 1) frihet för koppskatt, 2) för rekrutering, 3) för kroppsstraff, 4) rättighet att väljas till högre municipal-embeten. Har hedersborgare låtit inskrifva sig i något handelsgille, åtnjuter han derjemte de med detsamma förenade privilegier.
Handelsståndet delas i tre gillen. Till första gillet räknas de handlande som uppgifva ett capital af minst 50,000 Rub. Banco Assignationer, och skatta i förhållande dertill; till andra gillet de, som uppge 20,000 Rub. och till tredje de som uppge 8000 Rub. I stället för koppskatt erlägga medlemmarne af de särskilta gillen 1 1/4 procent af sitt uppgifna capital. Första gillets handlande delas i köpmän af första classen och medlemmar af första gillet. De förre hafva rätt att drifva grosshandel, såväl inom som utom riket, och att till fremmande ort afsända egna skepp; de sednare, enär de göra växelaffairer få namn af bankierer, drifva utom grosshandel inom landet äfven minuthandel, afsända varor till rikets, gränsorter och hamnar, och upphandla der andra, samt äga att företrädesvis åtaga sig entreprenader, uppgående till ett värde af mera än 50,000 Rub. Den förra afdelningen af första gillet äger tillträde till hofvet, får bära värja och i städerne åka i vagn med fyra hästar i spann; den sednare får endast begagna caleche med tvenne hästar. Handlande af andra gillet få idka hvarje inländskt handelsgren, äga skutor och små fartyg, skicka varor sjö- och landvägen till städer och marknader, och i allmänhet inom Riket drifva såväl gross- som minuthandel. Utländsk handel är dem i allmänhet förbjuden, och de få med fremmande endast afsluta köpecontracter om råa producter för sina till äfventyrs ägande fabriker eller manufacturer. Första och andra gillets medlemmar äro befriade från kroppsstraff, de sednare äfven till den yttre hedersbevisningen likställde med första gillets andra afdelning. Begge gillen få ock, under vissa förhållanden, i grannskapet af sina fabriker och verkstäder, och till deras befrämjande, äga, förut förvärfvad jord med lifegna bonder; dock med det vilkor, att de endast begagnas vid dessa fabriker, och vid äfventyr att, i motsatt fall, ej mindre bönderne än fabrikerne, utan ersättning, förloras. Bönderne kunna äfven utan ersättning förloras, om de af ägaren öfver måttan forceras till arbete eller annars förtryckas. Händer det, att fabrikerne af en eller annan orsak upphöra, förvandlas de lifegna, emot ett taxeradt pris, till kronobönder. Tredje gillets handlande äga att idka minuthandel, såväl i städer som på landet, samt att, inom gränsorne af sitt Gouvernement, upphandla varor en gros och i minut; de få besitta smärre flodfartyg, anlägga värdshus, bakstugor, herbergen, hålla spisqvarter, samt åtaga sig entreprenader och förpaktningar, som icke öfverstiga 12000 Rub. i värde. Äro ej helt och hållet befriade från kroppsstraff.
Inom classen af det lägre borgerskapet får hvarje fri person, äfven frigifna bönder och Ziguenare, låta inskrifva sig, och äro de lägre borgarene berättigade, att anlägga verkstäder, samt försälja i deras hus förfärdigade productioner, att handla med frukt och dylika lifsmedel, hålla värdshus, herbergen, allmänna badstugor och spisqvarter, samt i allmänhet till sådana entrepriser, med hvilka handelsståndet, enligt regel, icke befattar sig. Leveranser till Kronan samt förpaktningar äga de öfvertaga till det belopp, som deras till beskattning uppgifna capital stiger. Denna class är underkastad koppskatt, kroppsstraff och rekrutering.
Handtverkare måste åtminstone bestå af fem medlemmar, som idka samma handtverk, för att kunna utgöra ett tkrå. De äro underkastade koppskatt, kroppsstraff och rekrutering, men kunna, med bibehållande af sitt yrke, genom uppgifvande af ett capital och erläggande af föreskrifna utskylder, inträda i handelsgille och komma i åtnjutande af de detsamma åtföljande förmoner.
Elektronisk form: Pauli Kruhse (2009).
Föregående sida | Innehållet | Följande sida