Gabriel Rein: Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag, Helsingfors, J.C. Frenckell & Son, 1838:

Krigsmagt.

Landtarmén.

Då Peter den Store år 1689 ensam tillträdde regeringen, förefann han en regulier krigsstyrka af 15000 man bågskyttar, så kallade Strelitzer [стрѣльцы], hvilken i krigstider kunde ökas till tredubbelt belopp. Peter bildade i dessa, ofta äfven för regeringen farliga krigares ställe, en på Europaeisk fot organiserad och disciplinerad armé, hvilken redan 1712 skall hafva uppgått till 107350 man, och vid hans död till omkring 200000. De följande Regenterne funno sig, för att kunna bibehålla den af Peter förvärfvade rang inom det Europaeiska statssystemet, föranlåtne, att öka denna militärmagt. Under Kejsarinnan CATHARINA II uppgafs år 1794 den regulära armén till 312785 man och under Kejsar ALEXANDER, år 1805, i regulära och irregulära trupper, garnison och invalider, till 533150 man. 1812 och följande årens krig fordrade en ny tillökning af armén, så att densamma stundom räknats ifrån 800000 till 1 mill. krigare. År 1834 uppgåfvos Rysslands samtliga trupper till 612332 m., bland hvilka 41200 m. garder, 331200 m. linie-infanteri, 104632 m. garnisonstrupper, 84000 m. cavalleri, 40800 m. artilleri, 10500 m. ingenieurer. Dertill kommo ännu 19000 m. irregulärt cavalleri, hvilket dock under krigstider kan mångdubblas.

Till förökande af Rysslands försvarsstyrka tjena äfven de under Kejsar Alexanders Regering inrättade militair-colonier, eller, som de sedan, efter att af Kejsar NICOLAI hafva erhållit en förändrad organisation, blifvit kallade, åkerbrukande soldaterne, hvilka indelas i den Novgorodska och Gammel-Ryska divisionen och sönderfalla i 14 districter. Beloppet af denna styrka är dock okändt. I sednare tider hafva äfven militair-colonier de kaukasiska provinserne blifvit anlagde.

Armén completteres genom rekrutering sålunda, att vid förefallande behof, genom en Kejserlig ukas föreskrifves, huru många ur den till soldattjenst förpligtade manliga personalen böra utgå. Åren 1829 och 1830 togs en man af 250, 1831 första gången en af 168, andra gången en af 125, men år 1833 åter en af 250. I förhållande till den manliga personalen af sina lifegna, bör hvarje godsägare ställa ett visst antal rekruter. Hvarje lifegen är, så snart han blifvit soldat, personligen fri. Tjenstetiden utgjorde intill år 1827: 22 år för garderne och 25 för de öfriga trupparne; sedermera blef den minskad till 20 år för de förre, samt 22 för de sednare. Till lättnad för de äldre Soldaterne, beviljas dem dessutom tjenstledighet på obestämd tid, och de återkallas blott vid utomordentliga tillfällen till tjenstgöring. Önskar någon utöfver den enligt lag föreskrifna tiden qvarstadna i tjenst, så erhåller han de första fem åren dubbel, de följande tredubbel sold. Hästens tjenstetid vid cavalleriet och trossen är bestämd till 9 år.

För sårade, sjuka och åldriga soldater är sörjt genom flere större och mindre hospitaler och invalidhus. Till upptagande och vårdande af aflidne soldaters barn finnes ett barnhus i St. Petersburg inrättadt.

Fästningar: De fleste i de ifrån Sverige, Polen och Turkiet eröfrade Länder. Vigtigast äro: Sveaborg, Wiborg, Kronstadt, Narva, Reval, Riga, Dünaburg, Smolensk, Bobruisk, Zamocz, Ny Geogiewsk [förut Modlin], Kametz-Podolsk, Choczin, Bender, Ismail, Kili, Anapa, Poti, Erivan, Baku, Derbent, Elisabethpol, Achalzik, Atzchur, Achalkalaki, Wladikawkas, Mosdok, Georgiewsk, Kisljär, Orenburg m. fl. Ryska Asien skyddas dessutom vid sin södra gräns genom en mängd trädfästen; sådana finnas äfven vid floderne Wolga, Ural och Irtisch.

Tyghus äro inrättade i St. Petersburg, Moskva, Novgorod, Kiev och Novo-Tscherkask [Donska Kosackernes hufvudstad]; gevärsfabriker i Tula, Systerbäck, och Brjänsk (G. Orel); kanongjuterier i St. Petersburg, Moskva, Cherson, Petrosavodsk (G. Olonetz) och Lipetzk (G. Tambov), krutbruk i byn Ochta vid St. Petersburg.

Sjömagt.

Peter den Store grundlade Rysslands sjömagt. År 1698 gick det första linieskepp, vid hvars byggnad Tsaren sjelf lagt hand, i Saardam i Holland af stapeln. År 1832 uppgafs af en Rysk författare Rysslands flotta till ett belopp af omkring 800 större och mindre fartyg. Bland dem voro 44 linieskepp af 74—110 kanoner och 28 fregatter af 44—60 kanoner; vidare funnos corvetter af 16—26 kanoner, briggar af 12—20, skonertar af 10—16, loggertar af 8—14 kanoner, jagter, galerer, brigantiner o. s. v. Öfver hufvud funnos på den Ryska flottan, nämnde år, 6300 kanoner och hela personalen uppgick till 79269 man. Vid flottan voro då anställde en General-Amiral, 6 Amiraler, 13 Vice Amiraler, 22 Contre Amiraler o. s. v. Hamnar för krigsflottan äro: 1) vid Östersjön: a) I St. Petersburg stora Nevas utlopp för galerflottan, b) Kronstadt, c) Ruotsensalmi, eller Svensksund för galerflottan, d) Revel och e) Sveaborg. 2) Vid Svarta hafvet: a) Nicolajew, b) Cherson, c) Sevastopol, d) Taganrog; 3) vid Kaspiska hafvet: Astrachan; 4) vid Hvita hafvet: Archangel; 5) Östra Oceanen: Ochotsk. Skeppsvarf finnas i St. Petersburg, Cherson, Kasan (för Kaspiska hafvet), och i Archangel. Ledningen af sjö-ärenderne i norra delen af Riket tillhör Amiralitetet i St. Petersburg, i södra delen Amiralitetet i Nicolajew. Flottans besättning completteres, likasom landtarmén, genom rekrutering. För sjuka sjömäns vård funnos 1835 inrättade 11 större och 17 mindre sjöhospitaler, och i de för militairen i allmänhet inrättade invalid- och barnhusen hafvä äfven sjömän del. Befälet öfver linjeskepp och större fregatter föra kaptenerne af första rangen, hvilka anses lika i rang med öfverstarne vid landtarmén, öfver de mindre fregatterne kaptenerne af andra rangen, som anses lika med öfverste-lieutenanter. Kapten-lieutenanter, i rang lika med majorer vid landtarmén, commendera på corvetter och briggar; på mindre fartyg skeppslieutenanter, som äro ställde i samma rang med kaptenerne vid landtarmén.
Elektronisk form: Pauli Kruhse (2009).

Föregående sida | Innehållet | Följande sida